Staffan var en stalledräng,
vi tackom nu så gärna.
Han vattnade sina fålar fem,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Två de voro röda,
vi tackom nu så gärna.
de tjänte väl sin föda,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager . . .
Två de voro vita,
vi tackom nu så gärna.
de va varandra lika,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager . . .
Den femte den var apelgrå,
vi tackom nu så gärna.
den rider Staffan själv uppå,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager . . .
Innan hanen galigt har,
vi tackom nu så gärna.
Staffan uti stallet var,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager . . .
Innan solen månd’ uppgå,
vi tackom nu så gärna.
betsel och gullsadel på,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager . . .
Nu är eld i varje spis,
vi tackom nu så gärna.
julegröt och julegris,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager . . .
Nu är jul i varje hus,
vi tackom nu så gärna.
julegran och juleljus,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager . . .
