av Gunnar Wennerberg
O Gud, som styrer folkens öden
Allsmäktigt uti alla land,
Som håller lifvet, håller döden
Uti din starkhets högra hand!
Hvad än för straff Du Svea ämnar
För hvad hon fordom brutit har,
Hon bär det nöjd, om blott Du lemnar
Dess sekelgamla frihet qvar.
Den är vårt skydd i mulna faror,
Vår tröst i hvarje bleklagd sorg,
Vårt värn mot öfvermaktens skaror
Och starkare än Sveaborg.
Kom, armod! Kommen, österns slafvar!
Kom, tvedrägt, kasta ut din brand! —
Åt eder alla gräfvas grafvar
Af friheten på Svithjods strand.
